Borrelia

No licensed vaccine is currently available, so the main methods of preventing infection are avoiding tick bites and early removal of attached ticks. The most effective tick-bite avoidance strategies include wearing protective clothing, like long trousers and long-sleeved shirts, and using tick repellents. Skin should be checked periodically for attached ticks and these should be removed with tweezers or fine-pointed forceps, grasping the tick as closely as possible to the skin, pulling gently upwards and trying not to break off the mouth parts. The risk of borrelial infection is not increased if tick mouth parts are left behind. A skin disinfectant should be applied afterwards to prevent pyogenic infection.

borrelia

Other specialised investigations can be helpful in certain cases; for example, antibody testing and borrelial DNA detection studies on cerebrospinal fluid from patients with suspected neuroborreliosis. Borrelia DNA detection can also be useful on skin biopsies from patients with suspected erythema migrans and acrodermatitis chronica atrophicans and on synovial fluid from patients with suspected Lyme arthritis.

Lyme disease (in the United States) and Lyme borreliosis (in Europe) are highly similar in their primary clinical features and may include multisystemic disease of the skin, joints, heart and nervous system. However, in the United States, systemic disease, including a rapid advancement of erythema migrans, is more common (approximately 70% of infected individuals), and in the absence of antibiotic treatments, Lyme arthritis seems to be a more likely outcome than in Europe. In Europe, neuroborreliosis is more common, acrodermatitis chronica atrophicans and borrelial lymphocytoma are reported more frequently and erythema migrans expands more slowly with greater central clearing relative to the typical presentation in the United States198,200. The clinical features of Lyme borreliosis seem to be associated with distinct genotypes and tissue tropisms of specific species of B. burgdorferi sensu lato.

Borreliainfektion orsakas av en grupp borreliabakterier, Borrelia burgdorferi sensu lato, som är spiralvridna bakterier, så kallade spirocheter. Bakterierna kan infektera både däggdjur och fåglar.

Vid typiskt hudutslag efter ett sannolikt fästingbett ställs diagnosen kliniskt utan provtagning. Provtagning är sällan aktuellt eftersom man vid tiden för diagnos sällan hunnit utveckla ett immunsvar och eftersom många har borreliaantikroppar i sitt blod efter en smitta tidigare i livet (utan att de behöver ha blivit sjuka av smittan), varför fyndet i sig inte talar för en aktuell borreliasjukdom. Vid tecken på komplikationer från nervsystemet eller leder kan man diagnosticera borrelia genom påvisning av specifika antikroppar i patientens blod och ryggmärgsvätska.

Noen pasienter har plager med kroniske smerter, leddplager, hodepine og konsentrasjonsvansker i lang tid (mange år) etter borrelia-infeksjon. Dette gjelder også pasienter som har fått riktig antibiotikabehandling i tidlig stadium av sykdommen. Det er en del usikkerhet og uenighet både blant eksperter og pasienter om dette skyldes at infeksjonen blomstrer opp, eller om det er plager som skyldes skader etter tidligere infeksjon. Ekspertenes teori er at dette i de fleste tilfeller er forårsaket av skader på nerver eller ledd, og ikke et uttrykk for at bakterien fortsatt er til stede.

Legene behandler deg ut i fra sykehistorie kombinert med mistenkelig utslett. Ubehandlet infeksjon kan etter noen uker eller måneder spre seg til nervesystemet og ledd. Du kan få lammelser i ansiktet eller få smerter, nummenhet eller vansker med kraft og koordinasjon i deler av kroppen. Hovne ledd er at annet symptom som kan oppstå uten behandling. Dette kalles borreliaartritt. Artritt betyr leddbetennelse. Noen få personer med borreliose får hjernehinnebetennelse (meningitt). Noen ganger kan langtkommen borreliose forårsake hjerteproblemer.

Omtrent 1 av 10 personer som får borreliaartritt, har fortsatt hovne og smertefulle ledd i måneder eller år etter behandling. Men dette gir seg som regel etter noe tid. Enkelte får smerter og tretthet som kan vare i måneder, selv om de har blitt behandlet.

Typarten för borreliasläktet är B. anserina som orsakar sjukdom hos fåglar men numer är ovanlig utanför tropikerna. Den upptäcktes hos ankor, därav artnamnet anserina och karaktäriserades morfologiskt och kliniskt år 1891. Släktnamnet tillägnades senare den franske bakteriologen Amedee Borrel, som dock inte hade särskilt mycket att göra med spiroketer[2].

Orsaken till de återkommande febertopparna är att borreliabakterierna ändrar ytantigen och därför undgår den sjukes immunförsvar. Den klädlusburna B. recurrentis ändrar ytantigen ungefär var sjunde dag, vilket orsakar de återkommande febertopparna[6] då värdens immunförsvar inte omedelbart förmår stoppa infektionen.

De borreliainfektioner som förekommer i Sverige tillhör Lymes-gruppens sjukdomar och sprids med hårda fästingar som ingår i Ixodes-släktet. Dessa infektioner är i stort sett begränsade till norra halvklotet och har betydligt mildare sjukdomsförlopp än återfallsfebrarna. 041b061a72